Hilma recension – Sveriges mystiske outsider-artist får feelgood-biopic | Biopics

[ad_1]

Tregissören har helt fel. Precis som du inte skulle uppmana Quentin Tarantino att göra en film om Monet och hans näckrosor, är Lasse Hallström ett förbryllande val för en biopik om den svenska outsiderkonstnären Hilma af Klint. Hallström är den mjukt centrerade regissören för ljuvliga hjärter som Chocolat och A Dog’s Purpose. Af Klint var helt okänd när hon dog 1944, och får nu äntligen det erkännande hon förtjänar; Tate Modern i London arrangerar en utställning av hennes mystiska abstrakta dukar nästa år. Under Hallströms mosiga regi förenklas hennes livshistoria, sötas och feelgood-ifieras.

Ändå finns det några sprakande föreställningar, bland annat av regissörens dotter Tora Hallström, som spelar Hilma som en frisinnad sorglös ung kvinna med våldsamt närvarande, intensivt blå ögon. Uppvuxen i en trevlig, utbildad medelklassfamilj börjar Hilma gå på seanser efter sin älskade 10-åriga systers död. Så börjar hennes livslånga besatthet av spiritualism och mystik. I en handfull snurriga scener rullar Hallström ur sig det förtärande bleka spöket av Hilmas syster, som visar sig för henne i syner.

Långt mer intressant är gruppen Hilma etablerade med fyra andra kvinnor på 1890-talet. De kallar sig själva de fem och håller seanser och meditationer; när Hilma målar tror hon att högre andar styr hennes pensel. Dynamiken i grupperna är intressant och komplex. Skådespelaren och modellen Lily Cole spelar en av två systrar från arbetarklassen som får det att kännas som om de borde veta sin plats. Catherine Chalk är fantastisk som den förmögna arvtagerskan Anna som låtsas inte bry sig om pengar men som tydligt kontrollerar med hjälp av sin handväska. Hallströms manus går ut på att Af Klint var lesbisk – i ett förhållande här först med Anna, sedan med en sjuksköterska som anlitats för att ta hand om hennes mamma.

Af Klint visade inte sitt arbete under hennes livstid; hon porträtteras i slutet av medelåldern av Hallströms hustru Lena Olin som en tjock gammal fågel som muttrar för sig själv på spårvagnar. Vilken förkortning av Af Klints extraordinära liv och arbete detta är.

Hilma går på bio från 28 oktober.

[ad_2]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *