Får jag ha ett ord om… hur vikingarna förändrade det engelska språket för alltid | Jonathan Bouquet

[ad_1]

jag var glad över att få följande brev från Jonathan Hauxwell, från North Yorkshire, om min sista kolumn, som innehöll en hänvisning till den stora brittiska dialektjakten. “Jag upptäckte nya (för mig) ord på gatorna i Hartlepool på 1950-talet… bara de var inte nya. De var termer som talades sedan vikingatungor förde dem till nordost mer än tusen år tidigare. Ord som rive, som betyder att rycka i; femmer – tunn eller ömtålig; ket – skräp (pluralformen betydde godis!). Den som förseglade länken kom när jag tittade på en dansk väns hund som rasande kliade. Jag använde ett ord i barndomens dialekt och sa att det måste vara “sluddrigt”. Loppe är det danska ordet för loppa.” Utmärkt gen, herr Hauxwell, som jag tackar er för.

I de senaste spalterna har jag skrivit om att britterna har blivit en nation av somnambulister, med tanke på det rikliga antalet tidningsrubriker som varnar om att vi “sömngångar in i…” (infoga ditt eget slut). Jag har också i ett inte alltför avlägset förflutet skrivit om undergångsslingor, så ni kan föreställa er min olegerade förtjusning när jag läser följande rubrik: “Arbetsskygga Storbritannien sömngångar in i en undergångsspiral av klasskrig och förfall.” Det var som om alla mina jular hade kommit på en gång. Det gläder mig att kunna säga att artikeln nedan var lämpligt apokalyptisk, rik på “virvel av nedgång”, “farragos av brutna löften” och att den privata sektorn gav efter för “det vakna kapitalets döda hand”. Jag älskar så mycket att se en penna fulladdad med lila bläck.

Jag börjar undra vilken planet Michael Gove lever på. För att försvara Boris Johnson och hans instängningsbrott, sa han: “Men tanken på att avsätta premiärministern över detta, tycker jag, är galen.” Jag föreslår att han håller sig till “komediaccenterna” och ger upp myntmalarkeyen.

Jonathan Bouquet är en observatörskrönikör

[ad_2]

Leave a Reply

Your email address will not be published.